Vad är vidarebosättning?

Vidarebosättning är ett viktigt verktyg för att erbjuda skydd till flyktingar vars liv, frihet, hälsa eller grundläggande mänskliga rättigheter är i fara i det land där de har sökt tillflykt. Vidarebosättning innebär att flyktingar kan resa säkert från det första asyllandet till ett annat land som har gått med på att ta emot kvotflyktingar.

UNHCR hjälper till att vidarebosätta flyktingar i nära samarbete med olika partners. UNHCR samarbetar med de mottagarländer som frivilligt tar emot och erbjuder kvotflyktingar skydd såväl som med andra internationella organisationer som Internationella organisationen för migration (IOM) och civilsamhället.

UNHCR identifierar kvotflyktingar i enlighet med etablerade kriterier och riktlinjer efter att ha fastställt deras behov av skydd. Baserat på individuella intervjuer eller bedömningar från UNHCR bestämmer mottagarländerna vilka de ska ta emot som kvotflyktingar. Innan en kvotflykting lämnar sitt första asylland genomgår personen en omfattande process av hälso- och säkerhetskontroller och förberedelser inför sitt nya liv i mottagarlandet.

Mindre än en procent av världens flyktingar får möjligheten att vidarebosättas och behovet av ytterligare flyktingkvoter är omfattande. UNHCR vädjar därför till mottagarländer om att öka sina flyktingkvoter och att fler länder ska gå med i kvotflyktingsystemet.

 

Vilka är kvotflyktingar?

Genom UNHCR:s verksamheter i flyktingläger runt om i världen identifieras kvotflyktingar i enlighet med etablerade riktlinjer. Kriterierna baseras på ökad skyddsrisk, utsatthet och särskilda behov. Bland de som identifieras som kvotflyktingar finns utsatta kvinnor och flickor, krigsskadade och torterade, utsatta barn och flyktingar med juridiska, medicinska eller fysiska skyddsbehov som inte kan tillgodoses i deras nuvarande asylland.

Innan en person väljs ut som kvotflykting bedömer UNHCR personens skyddsbehov. Varje år sammanställer UNHCR rapporter om det globala behovet av vidarebosättning.

UNHCR uppmanar alla stater att följa de internationellt erkända riktlinjerna och att gå efter de globala behoven och prioriteringarna när de beslutar om vem som ska tas emot som kvotflykting. UNHCR vädjar om att länders kvotflyktingsystem i första hand ska se till individuella skyddsbehov och att kvotflyktingsystemet förblir flexibelt och icke-diskriminerande.

 

Varför vidarebosättning?

• Vidarebosättning är ett viktigt verktyg för att tillgodose de specifika behov hos flyktingar vars grundläggande rättigheter hotas i det land där de sökt asyl
• Vidarebosättning erbjuder flyktingar en varaktig lösning
• Vidarebosättning är en mekanism för internationell ansvarsfördelning då det signalerar stöd till de länder med flest flyktingar

Med ett rekordhögt antal människor på flykt runt om i världen – och långvariga kriser och konflikter som fortsätter att tvinga människor från sina hem – blir vidarebosättning allt viktigare för att ge skydd och framtidsutsikter till de mest utsatta flyktingarna.

Idag bor den stora majoriteten av flyktingar i närområdet. Låg- och medelinkomstländer tar det största ansvaret för människor på flykt.

Genom vidarebosättning kan mottagarländer bidra till en mer rättvis ansvarsfördelning och visa solidaritet gentemot de länder med flest flyktingar. Kvotflyktingsystemet är också en säker och laglig väg för flyktingar att få skydd och motverkar därför att människor tvingas ta farliga vägar.

 

Vidarebosättning till de nordiska länderna

I årtionden har de nordiska länderna varit viktiga partners till UNHCR och välkomnat kvotflyktingar. Danmark har tagit emot kvotflyktingar sedan 1979, Finland sedan 1985, Island sedan 1995, Norge sedan 1980-talet och Sverige sedan 1950. Ländernas stöd till vidarebosättning bidrar till kapacitetsuppbyggnad och utveckling av det globala kvotflyktingsystemet.

Se även Frequently Asked Questions about Resettlement – UNHCR’s Resettlement Handbook