Många flyktingar och andra tvångsfördrivna personer lever i fattigdom. 76% av alla flyktingar bor i utvecklingsländer, där 20% tas emot av de minst utvecklade länderna där extrem fattigdom är utbredd.

I Turkiet exempelvis, kunde 90% av de syriska flyktingarna inte täcka sina grundläggande behov, medan 94% har anammat överlevnadsstrategier såsom att minska sin matkonsumtionen eller låna pengar. I Jemen är 4,5 miljoner människor internt fördrivna, varav mer än två tredjedelar lever under fattigdomsgränsen.

I kampen mot fattigdom bland de som tvingats på flykt arbetar UNHCR för att säkerställa att sociala skyddssystem stärks och utökas till att inkludera de som tvingats till flykt. UNHCR arbetar även för att säkerställa att flyktingar har lika rättigheter till ekonomisk inkludering och rätt att arbeta, vilket kan säkerställa försörjning.

Ett konkret initiativ är ”Coalition to Alleviate Poverty”, där UNHCR samarbetar med Världsbankens Partnership for Economic Inclusion och 13 NGO-partners. Koalitionen har satt som mål att minska fattigdomen för 500 000 hushåll, bland både flyktingar och deras värdsamhällen, i 35 länder inom 5 år.

Tillgång till tillräckligt med näringsrik mat och rent vatten är avgörande för att skydda hälsan och välbefinnandet hos fördrivna människor, som ofta lämnas utan tillräckligt med mat för att överleva och lider av långvarig undernäring. Bristen på rättigheter för att säkra sin egen mat och ekonomiska trygghet gör människor mer sårbara för exploatering, sexuellt övergrepp och våld, samt att anta negativa överlevnadsmetoder. Matosäkerhet riskerar också att förstärka de faktorer som tvingar människor att fly.

Som en konsekvens av underfinansieringen av det humanitära biståndet står flyktingar ofta inför nedskärningar av matransoner, vilket riskerar att leda till undernäring, anemi och tillväxthämning hos barn. I utdragna konflikter är andelen akut undernäring bland barn långt över tröskelvärdena för nödsituationer, som i Etiopien och Jemen.

Utöver att bidra med matstöd tillsammans med exempelvis FN:s livsmedelsprogram (WFP) stödjer UNHCR regeringar att införa åtgärder för att kontrollera undernäringen genom att främja lämpliga vanor för små barn och spädbarn. UNHCR kämpar även för att partners och regeringar ska inkludera flyktingar i sina näringsprogram.

Barn står för 30 procent av världens befolkning, men 40 procent av alla tvångsförflyttade människor. Deras tillgång till utbildning är begränsad, och mer än hälften av dem kan inte gå i skolan alls. På alla nivåer är inskrivningen bland flyktingar lägre än bland icke-flyktingar. I takt med att flyktingbarn blir äldre så blir läget snabbt värre och de på högstadienivå har störst risk att hamna efter.

Endast 38% av flyktingarna är inskrivna i förskola, 65% i grundskola och 41% i gymnasiet. När det gäller universitets- och högskolenivå är endast 6% inskrivna.

Dessutom pekar ett antal faktorer på att kvaliteten i flyktingars utbildning har sjunkit. Antalet elever per lärare kan vara så högt som 70:1 och andra utmaningar såsom brist på utbildade lärare, brist på klassrum och brist på skolmaterial och förnödenheter består.

UNHCR är partner med regeringar, internationella organisationer – såväl som icke-statliga organisationer och den privata sektorn – för att säkerställa kvalitetsutbildning för barn och ungdomar på flykt. Nyckeln är att inkludera flyktingar i nationella utbildningssystem i nära samarbete med nationella myndigheter. Enligt UNHCR är detta det mest hållbara alternativet.

Ett exempel är UNHCR:s partnerskap med Educate a Child, som under 2022 möjliggjorde grundutbildning för över 200 000 barn i 15 länder utspridda över Afrika, Asien, Mellanöstern och Amerika.

Vad gäller högre utbildning har UNHCR satt ett ambitiöst mål tillsammans med sina partners – målet 15by30 – som syftar till att säkerställa att 15% av flyktingungdomarna kan få tillgång till högre utbildning före 2030. Ett initiativ för att stödja denna strävan är UNHCR:s så kallade DAFI-stipendieprogram, som sedan 1992 har gett stöd till över 24 000 unga flyktingar med stipendier för att kunna gå på universitetet.

Kvinnor och flickor utgör ungefär hälften av alla flyktingar, internflyktingar och statslösa personer över hela världen. Diskrimineringen och ojämlikheten som kvinnor och flickor står inför i vissa samhällen ökar i tider av flykt, och flykt kan även förstärka sårbarheten hos till exempel ensamma flickor, gravida kvinnor, och kvinnor som driver eget hushåll. Följderna av flykten, nya svåra omständigheter, smärtan av att ha förlorat allt – kanske en partner, syskon eller barn – ökar risken för våld, diskriminering, exploatering och kränkningar av kvinnor och flickors rättigheter.

År 2022 levde cirka 57,6 miljoner tvångsförflyttade och statslösa kvinnor och flickor i humanitära kris- och konfliktsituationer och stod inför en ökad risk för könsbaserat våld. 24 länder tillåter fortfarande inte kvinnor att överföra sin nationalitet till sina barn.

Allt arbete som UNHCR utför styrs av UNHCR:s policy om ålder, kön och mångfald och mer specifika åtaganden för att säkerställa jämställdhet för kvinnor och flickor – och för att göra världen till en tryggare plats för kvinnor och flickor. En konkret åtgärd är att se till att kvinnor och flickor i flyktingsituationer förses med individuell registrering och dokumentation, vilket är en viktig förutsättning för jämställdhet. UNHCR förvaltar också program som hjälper kvinnor att förbättra sina ledarskapsförmågor, minskar hinder för flickors utbildning och säkerställer att kvinnor och flickor kan få tillgång till möjligheter.

Vi har aktivt främjat jämställdhet i över fyrtio år, och resultaten kan ses på fältet, från ledarskapsutbildning för kvinnliga flyktingar i Malaysia till engagemang av män i förebyggandet av sexuellt och könsbaserat våld, reproduktiv hälsa, mänskliga rättigheter och jämställdhet i Colombia. År 2022 hade 73% av UNHCR:s verksamheter tillgång till tjänster för könsbaserat våld; UNHCR skickade också ut specialister inom könsbaserat våld till 14 nödsituationer med fokus på förebyggande och tidig respons.

På global nivå medverkar UNHCR i ett antal internationella forum som fokuserar på jämställdhet och sexuellt våld, såsom FN:s ”Action against Sexual Violence in Conflict” samt ”Inter-Agency Standing Committee’s Expert Group on Protection from Sexual Exploitation and Abuse”.

Tillgång till säker och hållbar energi är ett grundläggande mänskligt behov. Begränsad energitillgång påverkar befolkningar i humanitära förhållanden negativt – och kan särskilt öka riskerna för kvinnor och barn. Dock visar en uppskattning att ungefär 97% av flyktingsamhällen i läger har begränsad eller ingen tillgång till elektricitet – och minst 80% förlitar sig på ved för matlagning och värme.

Tillgång till pålitlig och hållbar elektricitet, inklusive fler timmar med ljus, betyder att flyktingar kan arbeta, studera, driva företag och mötas – allt detta leder till bättre välbefinnande och självtillit. Att ha renare bränsle till matlagning innebär att flyktingar kan lägga mindre tid på att samla ved, vilket kan vara farligt för kvinnor och flickor, och undvika att andas in den ohälsosamma röken från ved.

UNHCR arbetar med många olika partners för att hitta lösningar och förse flyktingsamhällen med ren energi, inklusive genom att främja hållbar teknik för hushållsenergi. I lägret Kutupalong i Bangladesh, hem till över 800 000 rohingyaflyktingar, har UNHCR distribuerat gasol till fler än 100 000 hushåll för att säkerställa säker och hälsosam energi till matlagning. Och i Etiopien stödjer UNHCR och IKEA Foundation minikooperativ för solenergi som förser både somaliska flyktingar och deras värdsamhällen med ren energi som de har råd med.

Under 2020 lanserade UNHCR en utmaning gällande ren energi, Clean Energy Challenge, som sammanför den privata sektorn, regeringar och organisationer för att förverkliga ett ambitiöst mål att till 2030 tillhandahålla prisvärd, pålitlig och hållbar energi till alla bosättningar för människor som tvingats på flykt och deras närliggande värdsamhällen.

Brist på internetuppkoppling, såväl som kostsamma enheter och begränsade utbildningsmöjligheter, hindrar många flyktingar och internflyktingar från att dra nytta av ny teknik. UNHCR anser att befolkningar på flykt och deras värdar har rätt att vara en del av ett uppkopplat samhälle.

UNHCR har lanserat ett initiativ gällande internetuppkoppling för flyktingar, Connectivity for Refugees Initiative, som leds av UNHCR:s innovationsgrupp. Initiativet syftar till att säkerställa digital inkludering och att ge människor som tvingats på flykt tillgång till teknik, vilket gör det möjligt för dem att bygga en bättre framtid för sig själva, sina familjer och världen.

UNHCR arbetar med många intressenter, inklusive den privata sektorn, för att säkerställa bättre anslutningsmöjligheter för flyktingar samt dra nytta av teknologi och innovativa tillvägagångssätt i humanitärt arbete. Sedan 2013 har UNHCR och Vodafone Foundation utökat flyktingars tillgång till utbildning och anslutning via programmet Instant Network Schools i länder som Moçambique, Demokratiska republiken Kongo och Kenya.

När de väl får chansen använder många flyktingar själva banbrytande och innovativ teknik för att lösa problem och ta itu med utmaningar.

Flyktingar, internflyktingar och statslösa grupper befinner sig i ständig risk för utanförskap – socialt, ekonomiskt och politiskt – samtidigt som de redan är bland världens mest utsatta och undertjänade samhällen.

Över hela världen riskerar många minoriteter och ursprungsbefolkningar att leva i samhällets utkanter, och tvångsförflyttning förstärker ofta den diskriminering och ojämlikhet de möter. Detta är till exempel verkligheten för Awá Mayasquer-folket i Colombia som i decennier har varit bland landets miljontals internflyktingar.

En annan utsatt grupp är hbtqi-flyktingar som – även efter att ha flytt från förföljelse, våld och kränkningar av rättigheter – ofta fortsätter att möta stigmatisering, diskriminering och hot under sin flykt och fördrivning.

Styrt av policyn gällande ålder, kön och mångfald arbetar UNHCR för att säkerställa lika möjligheter och för att stoppa diskriminering genom att främja social, ekonomisk och politisk inkludering av alla, oavsett ålder, kön, sexuell läggning, funktionshinder, ras, etnicitet, religion eller annan status. Samtidigt förespråkar UNHCR att stater ska anta migrationslagar som säkerställer och stödjer inkludering.

UNHCR arbetar också med regeringar och andra partners för att utrota statslöshet och säkerställa att statslösa personer åtnjuter sina mänskliga rättigheter utan diskriminering trots att de saknar medborgarskap. Den 10 år långa kampanjen #IBelong syftar till att utrota statslöshet till 2024.

Konsekvenserna av klimatkrisen ses i allt högre grad som en förstärkande faktor för de sårbarheter, hot och konflikter som tvingar människor att fly. Nästan 9 av 10 flyktingar och 7 av 10 internflyktingar kommer från de länder som är mest sårbara för och som minst kan anpassa sig till klimatförändringarna.

Dessutom befinner sig flyktingar och deras värdsamhällen vid frontlinjen av klimatkrisen och lever i särskilt klimatutsatta områden där översvämningar, torka, ökenspridning och extremt väder bidrar till att ytterligare försvåra deras situation. Från förödande översvämningar i Pakistan, Demokratiska Republiken Kongo och delar av Sahel, till obeveklig torka och lidande i Afghanistan, Madagaskar och Afrikas Horn, miljontals människor tvingades på flykt enbart under 2022.

Under vägledning av en strategi för klimatåtgärder stärker UNHCR sin respons och höjer sina ambitioner genom att tillhandahålla juridisk vägledning för att säkerställa bättre skydd för människor som tvingats fly i samband med klimatförändringar, genom att minska miljöns degradering och öka resiliens, samt genom att begränsa vårt egna klimatavtryck.

UNHCR ökar också medvetenheten och förespråkar förändring genom deltagande i ett antal globala forum och processer, såsom Platform on Disaster Displacement.

Med mer än 108,4 miljoner människor globalt som tvingats fly från sina hem på grund av konflikt, våld och förföljelse (siffror från slutet av 2022), är bristen på fred och rättvisa påtaglig för miljontals flyktingar och internflyktingar.

Som UNHCR har framhållit upprepade gånger leder världens misslyckande att skapa fred och få slut på konflikter till att globala siffror över människor på flykt når tragiska rekord år efter år – samtidigt som ännu färre flyktingar och internflyktingar återvänder till sina hem varje år. År 2022 återvände 339 200 flyktingar frivilligt till 38 ursprungsländer, en minskning med 21 procent jämfört med föregående år.

Vid slutet av 2022 befann sig 67% av alla flyktingar i så kallade utdragna kriser, totalt 57 flyktingkriser som kännetecknas av minst fem år av fördrivning i följd.

Bristen på rättvisa är också direkt kopplad till den ofta förbisedda globala utmaningen med statslöshet: Miljontals människor runt om i världen nekas nationalitet på grund av diskriminering eller brister i medborgarskapslagar. Deras statslöshet innebär ofta att de blir berövade grundläggande tjänster och rättigheter som att gå i skolan, träffa läkare, öppna ett bankkonto eller köpa bostad.

Genom #IBelong-kampanjen och en global handlingsplan arbetar UNHCR med regeringar och andra partners för att få ett slut på statslöshet till 2024. Arbetet inkluderar bland annat förespråkande för att säkerställa juridisk identitet för alla – inklusive födelseregistrering, lagändringar för att undvika ny statslöshet och att säkerställa att statslösa människor har en väg till medborgarskap, samt bättre identifiering av statslösa grupper.

Många framsteg har gjorts – inklusive i Kirgizistan som 2019 blev det första landet att helt utrota statslöshet inom sina gränser, eller i Elfenbenskusten som blev det första landet i Afrika att anta en procedur för att identifiera och skydda statslösa människor.

Med en ständig ökning globalt år efter år av människor på flykt har behovet av att gå samman för att hjälpa, skydda och hitta lösningar för världens människor som tvingats fly aldrig varit mer akut.

UNHCR arbetar med mer än 900 partners över hela världen – från regeringar och internationella organisationer till icke-statliga organisationer, gräsrotsinitiativ och initiativ ledda av flyktingar. Fokus på stärkta partnerskap lyfts fram i ramverket Global Compact on Refugees som antogs 2018 och som uppmanar till en strategi för hela samhället i flyktingbemötandet, inklusive den privata sektorn, akademin, civilsamhället och flyktingar själva.

Detta förverkligades vid det första globala flyktingforumet, Global Refugee Forum 2019, där +3 000 deltagare samlades och förband sig till totalt mer än 1400 konkreta löften för att förverkliga ambitionerna i ramverket Global Compact on Refugees. Fyra år senare, i december 2023, ägde det andra Global Refugee Forum rum. Det tre dagar långa eventet ledde till imponerande 1600 löften om att stödja flyktingar och värdsamhället över hela världen.

En av UNHCR:s långvariga partners är Microsoft: Sedan 1999 har vi tillsammans arbetat för att stödja tusentals unga flyktingar med digitala färdigheter och utbildning i datavetenskap vid flyktinglägret Kakuma i Kenya. En annan UNHCR-partner är klädföretaget Uniqlo som sedan 2006 har donerat mer än 35 miljoner klädesplagg till flyktingar i mer än 48 länder, samtidigt som det ger tusentals flyktingar yrkesutbildning och försörjningsmöjligheter över hela Asien.